Rasstandard

<h5>Landseer rasstandard<h/5>  FCI rasstandard 226  för Landseer. Beskriver Landseer till kropp och  beteende.

LANDSEER RASSTANDARD (Landseer, europäisch-kontinentaler Typ)

Grupp 2

FCI-nummer 226

 

Originalstandard 1960-08-24 FCI-Standard 1997-10-01; tyska SKKs Standardkommitté 2004-02-04

Rasstandard

 

HEMLAND:

Tyskland/Schweiz


BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Landseer, kontinental typ, är en ganska ny ras, som orsakade mycket diskussion vid sin tillkomst.
Under 1960-talet beslöt sig tyskarna för att förstora den befintliga vit/svarta varianten av newfoundlandshund. Man gjorde detta genom inkorsning med bl a pyrenéerhund och fick därigenom en stor vit/svart hund något lättare och mera högställd än newfoundlandshunden och med ett helt annat helhetsintryck.
Rasblandningen renavlades och man inkom i början av 1970-talet med en begäran om officiell rasregistrering i FCI, vilket man, inte utan vissa svårigheter, också fick. Rasnamnet ”landsseer, kontinental typ” blev det officiella namnet. Rasen har emellertid inte numera något med newfoundlandshund att göra.
Landseer, kontinental typ år en sällskapshund, som förekommer mycket sparsamt såväl i Norden som på kontinenten.

HELHETSINTRYCK

Landseer skall ge intryck att vara en stark kraftig och harmoniskt byggd hund. Den är, speciellt gäller detta hanhunden, mer högbent än newfoundlandshunden.

HUVUD:

Huvudet skall vara brett och massivt med välutvecklad nackknöl. Stopet skall vara tydligt, men inte så markerat och så brant som hos sankt bernhardshunden.
Noslängden är lika med nosdjupet framför stopet.
Läpparna skall vara torra. Överläppen skall lätt täcka den undre. Läpparna skall vara så strama som möjligt.
Huvudets kontur skall vara tydligt markerad, ge ett ädelt intryck, och ha måttligt utvecklade kinder, som gradvis övergår i nospartiet.
Nosspegel och läppar skall vara svartpigmenterade. Huden på huvudet skall vara utan rynkor med kort, fint hår.

ÖGON

Ögonen skall vara medelstora, måttligt djupt liggande.
Färgen skall vara brun till mörkbrun. ljusbruna ögon kan tolereras. Uttrycket skall vara vänligt. Ögonlocksränderna skall vara mandelformade, bindhinnan får inte synas.

ÖRON

Öronen skall vara medelstora, trekantiga. Vikta över ögonen skall de nå fram till den inre ögonvrån Öronspetsen skall vara något rundad. Öronen skall vara högt ansatta på hjässan, men inte för brett isär. De skall ligga slätt mot sidorna och vara täckta med fint, kort hår. Längre fransar endast vid bakre öronfästet.

BETT

Komplett och regelbundet saxbett.

HALS

Halsen är i tvärsnitt inte helt rund utan lätt äggformad. Den skall vara muskulös och med bred nacke. Hos en proportionerligt byggd hund bör halsens längd från bakhuvudet till manken vara 3/4 till 4/5 av huvudets längd från bakhuvudet till nosspetsen.
Överflödigt halsskinn eller dröglapp är inte önskvärt.

KROPP

Kroppslängden, mätt från manken till svansansättningen, skall vara ungefär 2 x huvudets längd.Ryggen skall vara plan och rak, från skulderpartiet till korset. Mellan mycket muskulösa skuldror skall bröstkorgen vara djup och bred med kraftigt välvda revben.
Buken endast obetydligt uppdragen. Mellan buken och det muskulösa ländpartiet skall finnas en tydligt markerad midja. Såväl framifrån som från sidan sett skall korset vara muskulöst och vackert avrundat.

FRAM- OCH BAKBEN

Frambenen skall vara absolut raka, med kraftig benstomme, välvinklade och muskelfyllda. Armbågarna skall ligga ganska högt och ligga väl an mot bröstkorgens djupaste del. Benens baksidor ner till sporren har lätta fransar.
Bakbenen skall vara kraftiga. Hela bakpartiet skall vara kraftigt. Bakbenen måste röra sig fritt, ha kraftig benstomme och vara muskelfyllda, så att i synnerhet lårpartiet blir brett utvecklat. Bakbenen skall ha måttligt med fransar.

TASSAR

Tassarna skall vara stora och väl slutna (s k kattfot).
Tårna skall vara förenade genom kraftig simhud, som når ganska långt ut mot tåspetsarna.

SVANS

Svansen skall vara kraftig och på sin höjd nå något nedanför hasleden. Den skall vara tät och buskigt behårad, men utan fana. Då hunden står stilla och inte är upphetsad skall svansen bäras hängande, eventuellt med svansspetsen något böjd.
Då hunden är i rörelse får svansen bäras rakt utsträckt med svansspetsen något uppåtböjd.
Svans med krok eller svans buren över ryggen kan inte accepteras.

RÖRELSER

Rörelserna är snabba och vägvinnande.

PÄLS

Pälsen skall, så när som på huvudet, vara lång, slät och åtliggande, kännas fin vid beröring, alltid med underull, som dock inte skall vara så tjock som hos den svarta newfoundlandshunden.
Lätt vågigt täckhår på rygg och ländparti är inte önskvärt.

FÄRG

Pälsens grundfärg är rent vit med ojämna svarta fläckar på kropp och kors. Hals, förbröst, buk, ben och svans måste vara vita. Huvudet är svart.
Som avelsmål gäller ett vitt nosparti med en vit, symmetrisk, inte för bred, genomgående bläs.
Ytterligare förekommande sotiga fläckar i den vita grundfärgen är inget fel, men är inte önskvärda.

MANKHÖJD

Hanhund i genomsnitt mellan 72-80 cm
Tik i genomsnitt mellan 67-72 cm
En mindre avvikelse över eller under angiven mankhöjd tolereras.

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

FCI 226 1990-12-07.

Nordisk Kennel Union
Dansk Kennel Klub Hundaræktarfélag Íslands
Norsk Kennel Klub
Svenska Kennelklubben
Suomen Kennelliitto – Finska kennelklubben

Länk till PDF fil
Landseer ras standard

 


 

Hide picture