Hur 1700-talets St John’s Water Dogs blev 1900-talets Landseer

Precis som Labrador, Flat-Coated Retriver, Golden och Chesapeake Bay Retrievers, är Newfoundland och Landseer raserna ättlingar till den numera utdöda kanadensiska arbetshunden: St John’s Water Dogs. Dessa hundar varierade från medel till stor i storlek och var kraftfulla, kompakta och stabila ungefär liknande dagens Labrador Retrievers och Newfoundlands. Pälsen varierade från den släta pälsen Labrador har idag till den längre tjockare pälsen som ses på dagens Newfoundland och Flat-Coated Retrievers. Många av St John’s hundar hade vit bläs och större vita markeringar. Av vattenhundarnas ättlingar finns det vita endast i Newfoundland och Landseer raserna. St John’s hundar var kända för att vara vältränade, godmodiga samt stabila, de följde ofta med sin ägare på fisketurer i deras ekor. De tros var ättlingar till irländska, engelska, franska och portugisiska arbetande hundar som kom till New Foundland området i Kanada med invandrare, fiskare och andra vägfarare. Hundarna hjälpte till att simma ut med fiskenät och hämta viltfåglar till ägarna. Smidighet, intelligens, kraft och uthållighet samt deras förmåga att lära sig blev deras styrka och uppskattades av dess ägare. De blev kända som St John’s Greater och Lesser Newfoundlands och nådde sin topp under 1700-talet, och har sen den tiden minskat i antal. Lesser Newfoundland utvecklades i England till dagens Labrador Retriever, medan Greater Newfoundland var kvar i Kanada och utvecklades till Newfoundland och Landseer-rasen. Lesser St. Johns hundar följde med på fågel jakt på land och i sjön medan Greater St John’s Water Dogs fick uppgiften att hämta nät och rädda drunknande simmare tillbaka till säkerhet på stranden eller båten
källa: Continetal Kennel Club och Svenska kennel klubben.

by: Sir Edwin Henry Landseer 1856